Del 5 - Hemma igen

Här är del 5. Den blev inte lika lång. Har ni några förslag eller idér så snälla komentrera, börjar får slut på det xD.
 

Vi satt i bilen tillbaka till Moorland. Thomas satt tyst. Justin satt och kollade ut genom fönstret. Det var en spänd stämning. Vi hade kommit halva vägen då Thomas äntligen pratade. ”Värst vad tysta ni är då.” sa han och kollade på oss i backspegeln. Jag och Justin satt i baksätet och tittade tillbaka på Thomas. ”Jag tänker på igår” sa jag. ”Du menar Malin” sa Justin och kollade på mig. ”Ja men björnen också, den är inte lätt att glömma” sa jag och tänkte på när den stod framför mig på bakbenen och röt.  ”Attans också” Thomas stannade till vid kanten på den lilla vägen. ”Ett träd har trillat över vägen” sa han och vi tittade ut genom framrutan på bilen. En stor tall hade lagt sig tvärs över vägen efter stormen och det gick inte att köra runt. ”Vad skall vi göra nu?” frågade Justin Thomas. ”Jag vet inte, vi får tänka ut något” svarade han. ”Finns det ingen annan väg runt?” frågade jag. ”Jo, vi kan köra över Firgove bron, men den har kanske spolats bort av allt vatten som kom när stormen var här i natt” sa Thomas, ”men det är värt ett försök”. Vi vände bilen och hästtransporten och körde ner mot bron. Det tog trettio minuter extra men när vi kom fram så var bron hel. ”Vilken tur, den är kvar” sa Justin och vi tre gav ifrån oss en lättande suck. Den lilla bron var inte byggd för mycket trafik men en bil och transport höll den för.

Vi åkte ytligare fyrtio minuter tills vi såg den vita muren som omgav Moorland stallet. ”Äntligen hemma” sa Thomas och vi åkte upp till stallet. Jag och Justin gick ut bilen och sträckte på oss. Sedan gick vi och kollade till hästen. ”Ni kan lasta ut han om ni vill” sa Thomas och började packa in från bilen. ”Okey” sa vi och öppnade framdörren på transporten. Hästen tittade nyfiket på oss och kollade ut genom dörren. ”Hej killen” sa jag och klappade han på halsen. ”Vad heter han?” frågade jag Justin, det hade jag ju gömt fråga. ”Han heter Thundermadness, men kallas för Åskan” Vi lastade ut Åskan och han tittade sig omkring. Vi ställde han ensam i en hage vid de andra hästarna så de kunde titta på varandra. ”Han kommer nog trivas här” sa Jag. Justin gick tillbaka till stallet och jag gick för att kolla till Starwalker. Han stod i sin hage och gnäggade när jag kom gående. ”Hej du” sa jag och klappade honom. Han tittade på Åskan och gnäggade åt hans håll. Åskan svarade. ”Ni kanske blir bra kompisar” sa jag och gav honom en sista klapp innan jag gick ur hagen och hjälpe Justin i stallet. Vi gjorde i ordning en box som Åskan skulle ha. Vi la in nytt spån och lite hö, vi kollade så vattenkoppen fungerade och satte upp en ny saltsten. ”Så där, vad bra det blev” sa Justin och vi gjorde en high five. Thomas kom ut och sa att vi kunde ta in hästarna också när vi ändå höll på med boxarna. Jag tog in Starwalker och Justin häst Silverboy. Lorettas häst hade rullat sig i leran och var inte alls lika snygg vit längre. ”Haha, nu får Loretta något att göra” sa jag när jag tog in Stormwisper. Stoet var jättepiggt och drog i grimskaften när hon skulle in. ”lugna ner dig lite” sa jag och försökte få stop på henne. Tydligen gillade hon inte att bli intagen sist. Väl inne i boxen lugnade hon ner sig då hon fick syn på höet som låg på golvet. ”Hon är ju helt vild” sa jag till Justin och han nickade och höll med. Vi sopade stallgången och fixade det sista innan vi gick in i huset.

Thomas hade lagat middag. Vi åt och pratade om den nya hästen och om stormen som vart. Vi satt uppe och pratade länge tills vi kollade på klockan och kom på att det var en dag imorgon också. Då skulle vi få provrida Åskan. 





Del 4 - Firgrove

Här är den! Del 4 är äntligen klar. Den är lite sen. Förlåt för det. Ha en trevlig läsning!!
 

Jag vaknade klockan 9 dagen där på. Justin och Thomas satt redan som vanligt i köket och pratade när jag kom gående från mitt rum. ”God morgon” sa de båda och jag svarade. Vi satte oss och åt tillsammans. Thomas hade lagat ägg och bacon. Det var jättegott och vi åt i tystnad. Plötsligt mitt i måltiden sa Thomas, ”Jo, ni vet den hästbussen som fick stop i Frigrove?” Jag och Justin nickade, jo den kommer vi ihåg. ”Vi måste åka upp till Firgrove för hästbussen går inte och laga, det är dagens uppgift”. ”Vad roligt, jag har aldrig varit i Firgrove” svarade jag. ”Det är en fin liten by med höga trästaket för att hålla vargarna borta” svarade Justin och vi åt vidare på vår frukost. Efter frukosten gick jag tillbaka till mitt rum för att ta på mig kläder, jag hade blivit ombedd att packa en liten väska eftersom det här skulle ta hela dagen.  Jag packade ner en tjocktröja och ett par extra jeans, och min mobil såklart.

Ute på gården stod en bil och en hästtrailer. Det stog ”Moorland Stallet” på sidan av trailen. Hästarna i stallet var lite oroliga, de trodde nog att någon av de kanske skulle få åka transport, men så var det ju inte. ”Kommer du?”  Justin tittade på mig från transporten, ”Vi skall åka nu, har du med allt du behöver?” ”Ja, jag är redo” sa jag och vi tre hoppade in i bilen och körde iväg mot Firgrove.

Thomas och Justin satt och pratade om ifall hästen var skadad och om de fick med första hjälpen lådan. Jag tittade ut genom fönstret och kollade på de stora träden som åkte förbi utanför bilen. Jag undrade om det var några vargar här i skogen och om de kollade på bilen som for fram på vägen. Kanske den svarta vargen tittade just nu på oss. Vem vet? Bilen rullade in på stallgården. Firgrove. Det fösta jag såg när jag steg ur bilen var ett stort trästaket runt hela byn. ”Vart är hästen” Thomas var redan inne i stallet. Jag och Justin sprang efter.

Det var en brun häst som stod och väntade på oss i stallet. Felicity mötte upp oss och hon och Thomas gick iväg och pratade om någoting. Jag och Justin stod kvar och tittade på hästen. Den hade konstiga märken på benen. Såg ut som tandmärken efter ett djur. ”Kan det vara vargarna” frågade jag Justine och han tittade och rykte på axlarna ”Kanske det” svarade han. ”Vi får övernatta här” Thomas kom från ingenvart och både jag och Justin ryckte till. ”Oj, förlåt skrämde jag er” . ”Ja lite” sa jag och skrattade. ”Vi måste sova över här, det är en storm på väg och ja vill inte riskera att hästen råkar illa ut igen.” Sa Thomas ”Stormen kommer i natt, så ni kan göra vad ni vill nu. Felicity sa att ni kan få låna två hästar om ni vill men rid inte ut i skogen!” ”Nejdå! Vi håller oss här”

”Skall vi ta en sväng?” frågar jag när Thomas och Felicity har gått för att fix med huset. ”Det tycker jag” sa Justin och vi gick in i stallet för att fixa hästarna till ritten. Jag fick en svart häst.  Justin tog en vit. Vi sadlade och satt upp. Vi red ut från Frigrove för att rida en bit på den mysiga vägen som gick utanför byn. ”Undra hur den där stormen kommer bli” undrade jag. ”Jag hoppas att den inte blåser ner träden övervägen, då blir det svårt att komma hem.” Sa Justin och jag nickade för att visa att jag höll med. Hästarna skrittade bredvid varandra, fåglarna sjöng och solen lös. Det var en underbara dag för en skogsritt. ”Vad säger du, skall vi smita in i skogen en snabbis” sa Justin och tittade på mig. ”Det hade vart kul men Thomas sa åt oss att inte rida i skogen” sa jag och var lite osäker. ”Ärsh, han får inte reda på det, och föresten, vad kan hända?” sa Justin och styrde in i skogen. Min häst hängde efter sig kompis och plötslig var vi inne i skogen.

 Det lyste ner från solen mellan grenarna på träden och det doftade skog och gräs. Vi travade på en mysig stig och njöt av livet. Plötslig knakade en gen till bland träden och min häst blev så rädd att den hoppade till. Jag var oförberedd så jag trillade av. Min häst galopperade iväg bland träden och var borta. Då kom en stor björn fram bland träden. Den var säker tre meter hög när den stod på bakbenen och röt. ”Hjälp” skrek jag till Justin men han var också borta. Det var bara jag och björnen här. ”Vad skall jag göra?” tänkte jag och kände hur hjärtat höll på att hoppa ut bröstkorgen på mig. Jag ställde mig upp och försökte backa ifrån den stora bruna besten. Jag backade jätteförsiktigt men björnen hade fått upp min lukt. Den såg nog inte så bra för den stod och luktade i luften. Jag backade och försökte vara så tyst jag kunde. Men då fastnade min fot i en gren som jag inte såg och jag trillade bakåt rätt ner på marken. Jag skrek till men höll händerna för munnen en sekund för sent. Björnen hade hört mig och var på väg mot mitt håll nu. Jag tänkte på mamma, vad skulle hon säga? Marken vibrerade när björnens stora tassar närmade sig. Den var fyra meter ifrån när något svart flög fram bland träden. Den svarta varelsen reste ragg och visade tänderna och morrade högt mot björnen.  Då såg jag vad det var. Den svarta vargen. Den cirklade runt björnen och tog uppmärksamheten från mig. Björnen gick till attack men vargen var snabbare, den hoppade åt sidan och den klumpiga björnen missade med någon meter. Vargen vad jättesnabb och högg efter björnens hals gång på gång. Men björnen gav sig inte. Den skulle döda idag vare sig det var jag eller en varg. Den slog med tassarna i luften och röt högt så skogen skakade. Vargen svarade med att morra och göra ytligare ett anfall. Denna gång flög vargen på björnen och satte sig på ryggen. Men björnen skadade av sig den. Jag såg att björnen var skadad för den blödde från ryggen, vargen hade bitigt den innan den åkte av. Björnen var skadad och trött. Den svarta vargen morrade och skälde. Attakerade gång på gång tills björnen gav upp. Jag såg hur den vände sig om och sprang in bland träden i samma riktning som den kom ifrån. Björnen var borta och skogen blev tyst åter igen.  Jag satt kvar på marken och kunde inte förstå vad jag just sett. Vargen såg på mig med sina gröna ögon. Det rann blod från höger benet på den. ”Tack” sa jag, men tänkte sedan hur dumt det var. Tänk om den ville ha mig med? Rädslan var tillbaka igen. Jag ställde mig upp skosnöret fastnade i grenen jag trillat på. Jag fixade till det och när jag rätade upp mig igen så stod tjejen där vargen hade stått. Hon blödde på samma ställe på höger armen som vargen. Jag tittade på henne med stora ögon och förstod att flickan var en varg. ”Tack så mycket” sa jag. ”Inga problem” svarade hon. ”Du är skadad” sa jag och tog ett steg fram mot henne”. ”Det läker snart” sa hon och tittade på mig. ”Vad gör du i skogen. Det är farligt här? Du borde vända om. Din vän letar nog efter dig”. ”Ja, jag borde nog göra det” sa jag, men jag kunde inte sluta titta på henne. ”Vad heter du” frågade jag. ”Malin” svarade hon. ”Du är Gabriella eller hur?” sa hon utan att jag hade presenterat mig. ”Ja, det är jag” sa jag. ”Hur visste du det?”. ”Jag har väntat på dig, men jag säger inte mer nu. Våra vägar kommer mötas igen. Det vet jag” sa Malin och jag tänkte fråga mer men jag var ensam med skuggorna igen. Jag såg två stora tass avtryck från en varg där hon hade stått. ”Gabriella?!” Justin ropade för fullt. ”Här är jag” ropade jag tillbaka och började gå mot hållet som hans röst kom ifrån. ”Gabriella, hur är det?  Vad hände? Var va du? Såg du björnen?” Justin ställde massa frågor. Jag berättade vad som hänt. Han trodde mig inte när jag berättade om Malin och vargen. ”Du slog dig nog när du trillade av” sa han och hjälpte mig tillbaka till stallet. Hästarna var redan i stallet och åt av sitt hö. Thomas var jättearg på Justin för att han hade ridit ut i skogen och fått mig skadad. Jag skämdes, men det var inte mitt fel sa de. Jag hade bara följt med. Jag ville inte ens ut i skogen.  Vi la det bakom oss och gick in i huset. ”Jag skall bara kolla till hästen” sa jag och Thomas nickade. ”Kom snart, det börjar blåsa nu” sa han och vände och gick in i huset med Justin.

Jag gick ut i stallet och klappade på hästen. Jag tänkte på Malin. Kommer vi ses igen? Vem var hon? Jag hade hundra frågor. Men viste inte om vi skulle ses igen. Jag stängde boxen och gick till huset. Jag hörde vargarna yla i skogen när jag skulle stänga dörren. Det lät som om de sjöng. 

 

Lämna en komentar vad ni tycker!! 

Vi ses på Jorvik!





Del 3 - Turitten

Del 3 är här! 
Hoppas ni tycker om den!
 

Den natten sov jag inte så bra. Jag hade drömmar om tjejen med de gröna vargögonen och vargen med den skuggsvarta pälsen. Jag drömde även att vargen förvandlades till skuggor och ut kom tjejen gående med Starwalkers tyglar i handen. Jag vaknade upp och tittade på klockan 05.22. ”Oj, jag kan sova mera” tänkte jag och somnade om igen.

God morgon Gabriella” Thomas såg på mig över köksbänken samtidigt som han vände pannkakorna i stekpannan. ”God morgon” sa jag tillbaka och gnuggade sömnen ut ögonen. ”Kom och sätt dig” sa Justin och slog med handen på stolen bredvid honom. Jag gick dit och satte mig ner. Thomas kom fram med talriken med pankakor och vi tre började äta av dem.  Vi åt och pratade om vad som skulle göras under dagen. Thomas skulle ta emot en ny häst som kom från Valedale, Justin och jag skulle hålla i en turidning. Efter frukosten så gick jag tillbaka till mitt rum. Min mamma hade smsat mig om hur det var i Moorland. Jag svarade henne fort att allt var bra och jag trivdes och tog sedan på mig mina stallkläder.

Ute i stallet så klappade jag på Starwalker och gav honom en morot från foderrummet. ”God morgon killen” sa jag och såg när han tuggade i sig moroten. Justin kom ut och kollade till oss. ”Första gänget med turister kommer snart” sa han. ”Okey, vad kul” svarade jag och stängde till boxdörren. ”Vi skall rida runt i skogen, kan du ta Starwalker?” undrade Justin medans han kollade på schemat som han höll i handen. ”Javisst, gärna” svarade jag och såg framemot ridturen. Klockan 12 anlände 3 bilar med texten ”Moorland stallet” på sidan. ”Nu kommer dem” sa Justin och vi gick ut för att ta emot turisterna. Folket som steg ur bilarna det var allt från barn med sina föräldrar till vuxna som såg spända ut. ”Välkommna till Moorland stallet, jag heter Justin och detta är Gabriella. Det är vi som skall leda ritten och vara era guider idag.” sa Justin välkomnande. Han fick några tack tillbaka. ”Ni kan låsa in era väskor i skåpen vi har i stallet, följ med här” sa han och visade in alla i stallet. Jag gick efter och såg till att alla kom med. Det tog en stund innan alla hade fått ordning på alla skåp och nycklar, men till sist samlades vi utanför igen för att dela ut hästar. Justin frågade vilka som hade ridit innan och vilka som vad helt nybörjare. Nybörjarna fick de äldre, mer stabila hästarna, medans de ridvana kunde ta de pigga yngre. Jag tog Starwalker och Justin tog hans gråskimmel Silverboy. ”Alla med?” frågade Justin och vände sig om i sadeln. ”Japp” svarade jag och vinkade att det var okey att vi skulle börja turen. Vi red ut från stallgården och styrde mot skogen.

Hästarna lunkade på i skritt, folket pratade och hade väldigt trevlig, vissa tog till och med kort. Jag red längst fram med Justin, vi pratade om den svarta vargen. ”Jag lovar, det var en varg här igår” sa jag.”Ärch, det tror jag inte” sa Justin och kollade så alla var med bakom. ”Jo, det var en tjej här också, när jag hämtade väskan igår i stallet” sa jag och ville verkligen att han skulle tro på mig. ”En tjej?” frågade han. ”Ja, jag lovar, en svartklädd tjej med gröna ögon”. Justin såg helt blek ut när jag sa det. ”Hur är det?” frågade jag. ”Det är inget med mig, nu travar vi” Han ville tydligen inte prata om det. Jag måste få reda på mer om den svartklädda tjejen. Vi travade vidare och rätt som det var så hade det gått två timmar och turen var slut. Vi var tillbaka i stallet. Vi sadlade av och tog hand om alla hästarna. De fick en massa äpplen och pussar.

Vid middagen så berättade Thomas om hästen som skulle komma från Valedale. Den var försenad, hästbussen hade fått stop vid Firgrove. ”Ojdå hoppas all gick bra med hästen” sa Justin och jag nickade instämmande. ”Ja, det får vi hoppas, även att de fick in hästen i tid i stallet, det är i Firgrove som de mesta vargar håller till”. Flickan kom upp i mitt huvud igen. ”Jo, jag har en fråga” undrade jag. ”Jag såg en tjej med svarta kläder och gröna ögon häromdagen, vem är det?” frågade jag. Justin och Thomas tittade på varandra. ”Vad är det med henne?” frågade jag. ”Det är nog bra om du får reda på det nu när du skall bo här hela sommaren” svarade Thomas.  ”Det sägs att hon blev uppfostrad av vargar. Hennes familj är helt okänd. Hon ses ofta i skogen på kvällen när skuggorna har lagt sig, vi brukar kalla henne Skuggan. Vissa tror hon är en varg, medans vissa säger att det bara är ett påhitt”. Thomas berättade vidare. Jag satt med öppen mun och fattade inte riktigt vad han berättade. Efter middagen gick jag och la mig, men jag kunde inte sluta tänka på det Thomas hade berättat, var det sant? Är tjejen en varg? Vad gör hon här? Varför är hon här? Tusen frågor snurrade i mitt huvud, tills jag slutligen somnade.

 

Utanför gården, i skogens skuggor stod en svart varg med lysande gröna ögon. Den tittade in mot huset där vi låg och sov. Tillslut sträckte den på halsen och gav ifrån sig ett lågt yl. Massa andra ögon anslöt sig och förvann sedan sakta in i skogen igen.

 

Vad tycker ni :) Glöm inte komentera! Glöm inte heller kolla in snart för Del 4!

Ha det bra! 

Vi ses på Jorvik!!



« Tidigare inlägg