Jag vaknade klockan 9 dagen där på. Justin och Thomas satt redan som vanligt i köket och pratade när jag kom gående från mitt rum. ”God morgon” sa de båda och jag svarade. Vi satte oss och åt tillsammans. Thomas hade lagat ägg och bacon. Det var jättegott och vi åt i tystnad. Plötsligt mitt i måltiden sa Thomas, ”Jo, ni vet den hästbussen som fick stop i Frigrove?” Jag och Justin nickade, jo den kommer vi ihåg. ”Vi måste åka upp till Firgrove för hästbussen går inte och laga, det är dagens uppgift”. ”Vad roligt, jag har aldrig varit i Firgrove” svarade jag. ”Det är en fin liten by med höga trästaket för att hålla vargarna borta” svarade Justin och vi åt vidare på vår frukost. Efter frukosten gick jag tillbaka till mitt rum för att ta på mig kläder, jag hade blivit ombedd att packa en liten väska eftersom det här skulle ta hela dagen.  Jag packade ner en tjocktröja och ett par extra jeans, och min mobil såklart.

Ute på gården stod en bil och en hästtrailer. Det stog ”Moorland Stallet” på sidan av trailen. Hästarna i stallet var lite oroliga, de trodde nog att någon av de kanske skulle få åka transport, men så var det ju inte. ”Kommer du?”  Justin tittade på mig från transporten, ”Vi skall åka nu, har du med allt du behöver?” ”Ja, jag är redo” sa jag och vi tre hoppade in i bilen och körde iväg mot Firgrove.

Thomas och Justin satt och pratade om ifall hästen var skadad och om de fick med första hjälpen lådan. Jag tittade ut genom fönstret och kollade på de stora träden som åkte förbi utanför bilen. Jag undrade om det var några vargar här i skogen och om de kollade på bilen som for fram på vägen. Kanske den svarta vargen tittade just nu på oss. Vem vet? Bilen rullade in på stallgården. Firgrove. Det fösta jag såg när jag steg ur bilen var ett stort trästaket runt hela byn. ”Vart är hästen” Thomas var redan inne i stallet. Jag och Justin sprang efter.

Det var en brun häst som stod och väntade på oss i stallet. Felicity mötte upp oss och hon och Thomas gick iväg och pratade om någoting. Jag och Justin stod kvar och tittade på hästen. Den hade konstiga märken på benen. Såg ut som tandmärken efter ett djur. ”Kan det vara vargarna” frågade jag Justine och han tittade och rykte på axlarna ”Kanske det” svarade han. ”Vi får övernatta här” Thomas kom från ingenvart och både jag och Justin ryckte till. ”Oj, förlåt skrämde jag er” . ”Ja lite” sa jag och skrattade. ”Vi måste sova över här, det är en storm på väg och ja vill inte riskera att hästen råkar illa ut igen.” Sa Thomas ”Stormen kommer i natt, så ni kan göra vad ni vill nu. Felicity sa att ni kan få låna två hästar om ni vill men rid inte ut i skogen!” ”Nejdå! Vi håller oss här”

”Skall vi ta en sväng?” frågar jag när Thomas och Felicity har gått för att fix med huset. ”Det tycker jag” sa Justin och vi gick in i stallet för att fixa hästarna till ritten. Jag fick en svart häst.  Justin tog en vit. Vi sadlade och satt upp. Vi red ut från Frigrove för att rida en bit på den mysiga vägen som gick utanför byn. ”Undra hur den där stormen kommer bli” undrade jag. ”Jag hoppas att den inte blåser ner träden övervägen, då blir det svårt att komma hem.” Sa Justin och jag nickade för att visa att jag höll med. Hästarna skrittade bredvid varandra, fåglarna sjöng och solen lös. Det var en underbara dag för en skogsritt. ”Vad säger du, skall vi smita in i skogen en snabbis” sa Justin och tittade på mig. ”Det hade vart kul men Thomas sa åt oss att inte rida i skogen” sa jag och var lite osäker. ”Ärsh, han får inte reda på det, och föresten, vad kan hända?” sa Justin och styrde in i skogen. Min häst hängde efter sig kompis och plötslig var vi inne i skogen.

 Det lyste ner från solen mellan grenarna på träden och det doftade skog och gräs. Vi travade på en mysig stig och njöt av livet. Plötslig knakade en gen till bland träden och min häst blev så rädd att den hoppade till. Jag var oförberedd så jag trillade av. Min häst galopperade iväg bland träden och var borta. Då kom en stor björn fram bland träden. Den var säker tre meter hög när den stod på bakbenen och röt. ”Hjälp” skrek jag till Justin men han var också borta. Det var bara jag och björnen här. ”Vad skall jag göra?” tänkte jag och kände hur hjärtat höll på att hoppa ut bröstkorgen på mig. Jag ställde mig upp och försökte backa ifrån den stora bruna besten. Jag backade jätteförsiktigt men björnen hade fått upp min lukt. Den såg nog inte så bra för den stod och luktade i luften. Jag backade och försökte vara så tyst jag kunde. Men då fastnade min fot i en gren som jag inte såg och jag trillade bakåt rätt ner på marken. Jag skrek till men höll händerna för munnen en sekund för sent. Björnen hade hört mig och var på väg mot mitt håll nu. Jag tänkte på mamma, vad skulle hon säga? Marken vibrerade när björnens stora tassar närmade sig. Den var fyra meter ifrån när något svart flög fram bland träden. Den svarta varelsen reste ragg och visade tänderna och morrade högt mot björnen.  Då såg jag vad det var. Den svarta vargen. Den cirklade runt björnen och tog uppmärksamheten från mig. Björnen gick till attack men vargen var snabbare, den hoppade åt sidan och den klumpiga björnen missade med någon meter. Vargen vad jättesnabb och högg efter björnens hals gång på gång. Men björnen gav sig inte. Den skulle döda idag vare sig det var jag eller en varg. Den slog med tassarna i luften och röt högt så skogen skakade. Vargen svarade med att morra och göra ytligare ett anfall. Denna gång flög vargen på björnen och satte sig på ryggen. Men björnen skadade av sig den. Jag såg att björnen var skadad för den blödde från ryggen, vargen hade bitigt den innan den åkte av. Björnen var skadad och trött. Den svarta vargen morrade och skälde. Attakerade gång på gång tills björnen gav upp. Jag såg hur den vände sig om och sprang in bland träden i samma riktning som den kom ifrån. Björnen var borta och skogen blev tyst åter igen.  Jag satt kvar på marken och kunde inte förstå vad jag just sett. Vargen såg på mig med sina gröna ögon. Det rann blod från höger benet på den. ”Tack” sa jag, men tänkte sedan hur dumt det var. Tänk om den ville ha mig med? Rädslan var tillbaka igen. Jag ställde mig upp skosnöret fastnade i grenen jag trillat på. Jag fixade till det och när jag rätade upp mig igen så stod tjejen där vargen hade stått. Hon blödde på samma ställe på höger armen som vargen. Jag tittade på henne med stora ögon och förstod att flickan var en varg. ”Tack så mycket” sa jag. ”Inga problem” svarade hon. ”Du är skadad” sa jag och tog ett steg fram mot henne”. ”Det läker snart” sa hon och tittade på mig. ”Vad gör du i skogen. Det är farligt här? Du borde vända om. Din vän letar nog efter dig”. ”Ja, jag borde nog göra det” sa jag, men jag kunde inte sluta titta på henne. ”Vad heter du” frågade jag. ”Malin” svarade hon. ”Du är Gabriella eller hur?” sa hon utan att jag hade presenterat mig. ”Ja, det är jag” sa jag. ”Hur visste du det?”. ”Jag har väntat på dig, men jag säger inte mer nu. Våra vägar kommer mötas igen. Det vet jag” sa Malin och jag tänkte fråga mer men jag var ensam med skuggorna igen. Jag såg två stora tass avtryck från en varg där hon hade stått. ”Gabriella?!” Justin ropade för fullt. ”Här är jag” ropade jag tillbaka och började gå mot hållet som hans röst kom ifrån. ”Gabriella, hur är det?  Vad hände? Var va du? Såg du björnen?” Justin ställde massa frågor. Jag berättade vad som hänt. Han trodde mig inte när jag berättade om Malin och vargen. ”Du slog dig nog när du trillade av” sa han och hjälpte mig tillbaka till stallet. Hästarna var redan i stallet och åt av sitt hö. Thomas var jättearg på Justin för att han hade ridit ut i skogen och fått mig skadad. Jag skämdes, men det var inte mitt fel sa de. Jag hade bara följt med. Jag ville inte ens ut i skogen.  Vi la det bakom oss och gick in i huset. ”Jag skall bara kolla till hästen” sa jag och Thomas nickade. ”Kom snart, det börjar blåsa nu” sa han och vände och gick in i huset med Justin.

Jag gick ut i stallet och klappade på hästen. Jag tänkte på Malin. Kommer vi ses igen? Vem var hon? Jag hade hundra frågor. Men viste inte om vi skulle ses igen. Jag stängde boxen och gick till huset. Jag hörde vargarna yla i skogen när jag skulle stänga dörren. Det lät som om de sjöng. 

 

Lämna en komentar vad ni tycker!! 

Vi ses på Jorvik!